Last meal

Så kom kvällen vi sa hejdå till varann. Vi hade en jättemysig middag med de flesta ur kompisgänget i Sutton och efteråt en öl på puben. Sen kom tårarna. Jag tänker fortfarande på saker vi kan göra på helgerna, eller att jag kan hälsa på dig under vardagarna när jag kommer på att du inte längre är här. Att vi har använt upp alla minnen. Att säga hejdå till dig var inte bara en påminnelse om att jag måste klara 5 veckor utan dig här, men också att jag snart kommer hem till Sverige. Ett enormt kapitel har avslutats, och ett nytt kapitel väntar på att bli skrivet. Samtidigt som ensamheten äter upp mig överväldigas jag av känslan att jag snart inte kommer sakna dig. Vi kommer fortsätta våra gamla liv, och inte tänka på varann varje dag såsom vi gjort här i England. Men trots det, oavsett om vi inte pratar på ett tag och fortsätter leva på skilda håll ska du veta min vän, att du har en vän i mig!